Gjorde denna text till ett projekt, skulle framföras med en udda stil till ett tungt beat.


Luckan du fyllde i är helt tom, så dåligt skick.
Inte ens en miljon ord kunde förklara min blick.
Du lämnade mig med eko i öronen & bara gick.
Dina sårande ord satte djupa spår i mig, mitt i prick.

Med blodspränga ögon stod jag kvar där, helt paralyserad
Det jag saknade då, saknar jag nu ännu mera.
Jag hoppas att du är nöjd, du fick så som du ville.
Allt jag kan se är din skugga, men den blir bara mindre.
Ljudet av dina ord, spräcker mina trumhinnor.
"Vännen, jag har hittat mig en ny kille"
"Han behandlar mig faktiskt jättejätte bra"
Jag spelade sååå stark, men hjärtat var så svagt.
Jag ville inte höra mer, för allt var redan suddigt.
Jag hade förlorat, nånting jag knappt hade vunnit.

Innerst inne ville jag örfila till dig.
Visa mina agressioner och släppa ut min vilde.
Men nej! det nöjet ska du inte verkligen inte få.
Mitt svar blev, ifall de gör dig lyckligare, så vänd om, gå!
Du gick med tunga steg mot mörkret.
Jag stod kvar där som en idiot med fastspända fötter
Jag kunde inte röra mig, för jag var så paralyserad
Och orden du sa var i mitt hjärta, föreviiiigt memorerat.

Nu....nu....

Kan jag inte rå för dessa känslor som vrår och strömmar.
Ofta så återkommer du i mina drömmar,
Jag försöker göra allting för att få dem gömda.
Men det är fastrispat i mitt hjärta att du inte får glömmas
Du har funnit en ny frid i ditt liv,
& jag har förevigt fastnat i våran gamla tid.
Med de där minnen som berikar mitt liv
Jag avskyr, att jag är tvungen att fly
Med ångande andning och förfalskad sanning,
Beger jag mig nu mot min egna vandring.
Hon fanns, hon fanns, hon fanns , ALDRIG!