Vacker på utsidan, en utopi.
Insidan, sliten maskin, inte felfri.
Lever för att dö, simpel individ
Fången i sjuka tankar, maktstrid


Titta inte i den blankaste spegeln,
Du kommer inte se själens djupaste vrede.
Missbruka absolut inte avundsjuka
Sanningen blir ändå vulgärt uppslukad
Tjockt blod med inre smärtor
Inälvor söndertrasslade som tunna havsnäckor


Finns inga fotspår så gå i djupsnö
Hetta under hälen, överlev så du inte dör
Fall inte ner för det abnormala alp-slut
För marken förvandlas till ett mörkt havsdjup
Forsande känslor av det torra vattnet
Is är kallt, men ändå 100 grader hett.
Lika utsträckt som ett djupt andetag
Du kan inte bedöma mig, oavsett ansiktsdrag


Försök inte finna den kalla elden.
Det slutar med att händer brinner osläckbara bränder
Främmande som rymden,
Öppnar du den grindlösa grinden
Och blir bortblåst av den tyngdlösa vinden
Då kommer du förevigt behålla det du finner

A.D